Kristianopels Historia

Kristianopel

Avaskär – Kristianopels ursprung.

I den avlägsna provinsen Blekinge fanns vid 1500-talets slut några gamla, dåligt befästa små köpstäder. En av dessa låg på östkusten och hette Avaskär. Hamnförhållandena här hade blivit allt sämre genom landhöjningen och som befästning var den obetydlig jämfört med svenska Kalmar i norr.

“En befäst stad” skall byggas!

Under 1500-talets sista år bestämde Danmarks kung, Christian IV, att låta uppföra en befäst stad söder om Avaskär. Platsen, en långsmal ö, hade kungen själv valt. Staden fick efter några år namnet Kristianopel och kom att utgöra den östligaste länken i en fästningslinje längs gränsen mot Sverige. De övriga danska stödjepunkterna var Kristianstad, Laholm, Halmstad, Varberg, Bohus samt Askershus i Norge.

Bygget av en ny stad.

För att få folk till byggnadsarbetet använde man sig av “lösdrivare” i Blekinge. Bönderna ända från den västra delen av landskapet var tvungna att vardera forsla 60 gråstensblock till Kristianopels murar. Dessutom betalade en speciell stenskatt och försåg byggplatsen med hästar, foder och ved.

Den första prövningen.

Under stor möda för Blekinges bönder, arbetsfolk och soldater förvandlades den öde ön på 10 år till en befäst stad. Den första prövningen inträffade under det s k Kalmarkriget 1611, då svenskarna genom att spränga stadsporten tog sig in i staden, brände husen och förstörde kyrkan.

Ny stadsmur och kyrka.

Efter detta anfall byggdes stadsporten om och befästningarna förbättrades. Med kalk och sten från Öland och tegel från Nättraby i Blekinge byggdes en ny kyrka och 1624 stod den färdig vid torget.

Skyddsvalv.

På 1640-talet uppfördes bakom stadsporten ett 40 meter långt valv som låg i vinkel så att man inte kunde skjuta rakt in i staden. Murarna förbättrades och bastionerna fylldes delvis med jord och sand där man placerade kanonerna

Kristianopel – Handelscentrum för östra Blekinge.

Förutom att bygga en gränsfärstning var det danskarnas avsikt att göra Kristianopel till ett handelscentrum för östra Blekinge och därmed konkurrent till Kalmar. De köpmän och hantverkare som bosatte sig i den nya staden fick skattefrihet i sju år – utlänningar på samma villkor som danska medborgare. Kristianopel uppmuntrades också med lägre tullsatser än andra städer.

Men svårigheter att få driftiga borgare och hantverkare att bosätta sig i staden, konkurrensen från Ronneby en mager omgivande landsbygd och bördan av att inkvartera stadens militärer, hämmade näringslivets utveckling.

Staden blir svensk 1658.

Sedan staden blivit svensk år 1658, infördes mycket högre tulltaxor och handeln med boskap – som under danskarnas tid varit en god inkomstkälla – förbjöds. Kristianopel priviligierades inte längre – Svenskarna saknade intresse av att utveckla handeln här då de planerade att anlägga egna städer längs Blekingekusten.

1659 – Kristianopel – Blekinges näst största stad.

Året efter det att Blekinge tagits av svenskarna uppskattas Kristianopels befolkning till 600-700 personer, varav 1/3 var militärer med anhöriga. Staden var då landskapets näst största efter Ronneby. Man vet inte om alla kvarter var bebyggda men de flesta husen var av trä eller korsvirke och låg troligen med gavlarna mot gatan efter tyskt mönster.

Nya kanoner.

När svenskarna övertog staden var den dåligt underhållen och befäst med ca 50 kanoner av olika kaliber. Inflytelserika svenskar ansåg att att den inte uppfyllde en fästnings krav utan borde raseras. Trots detta reparerade man och 10 år senare var batterierna bestyckade med 68 kanoner.

Bas för snapphanarna.

Några år senare, under krig med danskarna, började man riva ner murarna och använda dem som byggnadsmaterial i Kalmar. En dansk flottstyrka intog emellertid staden och under några månader var den bas för snapphanarna – den danska gerillan. Efter en tids belägring återintogs dock staden av svenska styrkor. De danska soldaterna fick fri lejd till Danmark medan de civilpersoner som varit behjälpliga i försvaret av staden straffades enligt svensk strafflag, d v s å det vidrigaste…

1677-1700-tal – En obebyggd stad.

Då svenskarna 1677 återtagit Kristianopel började de åter rasera murarna och Karl XI befallde at inga hus fick stå kvar. Snart återstod endast kyrkan innanför resterna av stadsmuren. Först på 1700-talet började Kristianopel bebyggas igen, men i mindre utsträckning. Den forna fästningsstaden var då köping under Karlskrona.

Utgrävningar.

Ett par mindre utgrävningar har gjorts varvid bl a husgrunder och gatubeläggningar kommit i dagen. Fynden består av hushållsföremål, keramik, kakel, glas, verktyg, vapendelar, ammunition m m. En del av detta finns bevarat på Blekinge museum i Karlskrona.

Restaurering av stadsmuren.

Restaureringsarbetena i Kristianopel påbörjades 1937 av en grupp värnpliktiga civilarbetare, som under något år arbetade vid norra stadsporten, på bastionen öster om denna och på en bit av muren i sydost.

Vid början av 1960-talet igångsattes nästa restaureringsföretag., organiserat som statskommunalt beredskapsarbete. När detta avslutades 1975 vid nordöstra bastionen var det ett av de största restaureringsprojekten – närmare 1 km stadsmur – färdigt. Riksantikvarieämbetet och landsantikvarien i Blekinge län har ansvarat för arbetet.

Arbetena har tillgått så att man försiktigt grävt fram resterna av muren, som på flera ställen var helt övervuxen och täckt med jord. Därefter har man med enkla redskap tagit ned de lösa delarna och murat upp dem på nytt.

Vid 1600-talets mitt var muren i norr nästan 6 meter hög och ovanpå fanns en 2 meter hög jordvall. Söderut var muren lika hög fram till nuvarande västra infarten. Lägst var den i söder – drygt 5 meter med jordvall.

De rester av stadsmuren som syns idag visar bara en del av dess ursprungliga höjd. Det mäktigaste konserverade partiet ligger längst i söder där muren var lägst på 1600-talet.